Börja med frågan varför – Varför kliver du upp ur sängen på morgonen? Vad är ditt syfte? Vad är ditt skäl? Vad är din övertygelse?  – Det är svaren på frågan varför som inspirerar oss till handling.

Vi har fått ställa oss frågan varför vi är intresserade av en kommunal karriär vid ett flertal tillfällen under de senaste veckorna. På två utbildningstillfällen om personlig utveckling, en föreläsning om inspirerande ledarskap och i en intervju för en bilaga i tidningen Veckans Affärer. Framför allt skulle vi leverera konkreta svar. Exempelvis på en whiteboard. Med post-it lappar. Så klart. En stor del av våra svar kretsade kring meningen med jobbet som kommunal tjänsteman. Många av oss kan identifiera sig med just det som lite luddigt kan beskrivas som samhällsviktigt och meningsfullt. Inte en enda skrev lön eller pengar på en lapp. För det verkar inte vara svaret på frågan varför, lön är ett resultat av arbetet, men ska inte förväxlas med en primär drivkraft.

Matilda skrev häromveckan om vår generations strävan efter upplevelser och relationer som är tillfredställande för individen och utkonkurrerar hög materiell standard. I denna uppräkning saknas ordet mening, för i det begreppet ryms både upplevelse och relationer men även en djupare dimension av något som vi inte alltid lyckas att formulera. Mening som något vi kan tro på. Mening som ett rum där vi kan göra skillnad och uppnå resultat. Motivation och engagemang uppstår i just detta rum. Men just därför att det ofta är svårare att hitta svaret på frågan ”varför” än på ”vad” eller ”hur” är det också jobbigare att ställa sig den frågan.

Mening i vardagen

Med utgångspunkt i detta är det intressant med ett något skeptiskt perspektiv på organisation och ledning. Mats Alvesson beskriver i boken med samma namn att ”allt större delar av arbetslivet kan ses som tveksamma ur meningsfullhetssynpunkt, d.v.s. arbetet kan upplevas som frikopplat i fråga om vad som bidrar till viktiga resultat och behovstillfredställelse.” (Tack för tipset, Anders)

Mitt i den kommunala myrstacken av alla strategiska strategier, handlingsinriktade handlingsplaner och prioriterade prioriteringar kommer allt ändå ner till frågan om vad som skapar mening. Jag är medveten om lyckokaka-faktorn i denna formulering men att lite oftare ifrågasätta varför vi gör vissa saker kan vara förlösande, skulle absolut leda till större insikt – och bättre resultat.

Häromdagen var det även dags för vår officiella avslutning med handledare, kommunchefer, rekryteringsgruppen och andra nyckelpersoner i pampig inramning (KS-salen i Helsingborgs rådhus) och det blev en hel del varma ord om de gångna 16 månaderna och goda råd inför framtiden (Tack till alla talare!). Nästa vecka väntar den avslutande kick-out:en innan vi alla går vidare till nya uppdrag och delvis nya kommuner. För egen del återvänder jag till stadsledningsförvaltningen i Helsingborg och avdelningen för strategisk samhällsutveckling där jag även gjorde mitt utbyte.

För övrigt (extended edition): Veckans affärer listar 101 exceptionella talanger från olika sektorer, riktiga entreprenörssjälar – inspirerande. Där finns bl a en kille som får folk att må bättre genom en KBT-app och en 23-årig VD.

Läsningen av Knausgårds verk är definitivt meningsskapande, genom identifikation och hans förmåga att sätta ord på saker som få andra förmår.

Varför läsa romaner? Vilken roll spelar den i vår kultur? Jonathan Franzen svarar ”Den är en fristad från oväsendet. Föda snarare än stimulantia. En möjlig meningsbärare i ett hav av slumpmässig fakta.”

Vackert.

Här kommer en bild från aktuella Veckans Affärer där ni kan läsa mer om vårt traineeprogram, om en gammeltrainee (Sarah Lundberg) och en ny (Anna Höckert).

Väl mött och glöm inte att kolla uppdragsbanken.nu

Falk Jandt

Samhällsplanerare

Familjen Helsingborgs traineeprogram

Den 15 augusti 2013 droppade ett kuvert med Helsingborgs stads logotyp på ner i min brevlåda. Min adress var handskriven och handstilen kändes märkligt bekant, nästan obehagligt familjärt. Ändå tog det till efter att jag hade läst brevets första mening till jag förstod att jag själv hade skrivit orden. Kanske var jag fortfarande aningen upprymd över allt det som fyra veckor semester hade bjudit på. I vanlig ordning försöker man klamra sig fast vid det sjunkande skepp som är sommaren. För min egen del hade jag efter tjugosju år på jorden äntligen bestämt mig för att ta tag i ett projekt som sedan länge funnits i mitt huvud, att lära mig spela gitarr.

Traineegruppens ursprung, nutid och framtid
Det var på vår julavslutning i december 2012 att alla i traineegruppen fick som uppgift att skriva ovannämnda brev (inget mail, utan ett handskrivet brev på papper från riktiga träd) om våra starkaste minnen och intryck från de första tre månaderna i programmet. Brevet skulle även innehålla en uppfordran till vår framtida jag att använda resten av traineetiden på bästa sätt. Hur? Det skulle vi själva få reflektera över och slutligen få ner på papper. Brevet adresserades till oss själva och det skulle skickas till oss någon gång senare.

Om själva innehållet kan inte sägas så mycket tyvärr. Därför hänvisar jag i stället till bilden nedan som visar vad Theodore Roosevelt sa om ungdomen (bilden tog jag här). Antagligen var det för mycket som rörde sig i huvudet efter att vi redan hade pratat om varandras intryck, gett feedback på tidigare genomförda aktiviteter och insikten att ett helt år som trainee skulle återstå. Men även om meningarna i brevet blev aningen kryptiska och resultatet av mina funderingar gåtfullt på sina håll säger detta brev ändå en del om situationen och sinnestillståndet jag befann mig i just där och då.

Att skriva är att ägna sig åt att komma åt hur saker verkligen ligger till. Att sätta samman alla olika fragment av tankar och intryck till något som kan läsas av andra eller av en själv vid ett senare tillfälle är till lika delar svårt och nyttigt. Man skriver ju för att förstå i första hand (på det personliga planet) och för att påverka i andra hand (på det professionella planet). Därmed blir den egenformulerade hälsningen till ett kraftfullt verktyg, ett ögonblick infruset i december 2012 och upptinat i augusti 2013.

För övrigt, och som i mina senaste inlägg, vill jag dela med mig av några lästips för långa pendlingsresor. Den första, Stadens triumf av Edward Glaeser, är en populärvetenskaplig resa till städer runtom i världen och avhandlar både framgångsberättelser och historiska haverier. Invanda föreställningar och myter om hur samhällsutvecklingen påverkas av olika faktorer ifrågasätts och staden i sig lyfts fram som människans viktigaste uppfinning. Mitt andra tips knyter an till mitt föregående inlägg och beskriver en märklig episod i Danmarks historia. I Livläkarens besök av Per Olov Enquist skildras hur en ung tysk upplysningstänkare tillsätts som konung Christian den sjundes livläkare (kungen anses vara sinnessjuk) och som genom dennes tillit blir Danmarks mäktigaste man och revolutionsledare. Det blir dock inget lyckligt slut för honom.

Väl mött

/Falk Jandt

Familjen Helsingborgs traineeprogram

Storm och längtan. Det är skedet av traineeperioden vi befinner oss i för närvarande. Vi har lärt oss mycket och vår kunskap ska nu komma till användning för att bidra till att hitta nya vägar, bryta traditionella arbetssätt och göra skillnad. Sturm und Drang avlöser alltså upplysningen (”alla människor är kapabla att tänka själva”), ett skede som lärt oss att bygga förståelse för den kommunala världen och att kritiskt reflektera över vår omgivning och de sammanhang vi befinner oss i. I den kommunala världen handlar det ofta om att röra sig framåt i sidled. Gradvisa och långsiktiga i stället för radikala förändringar.  Vad händer konkret?

Bostäder för alla?

Det finns 751 000 ungdomar i åldern 20 -27 år i Sverige. 248 000 saknar kontrakt eller har ingen egen bostad (Källa: Hyresgästföreningen 2011).

Att uppnå balans på bostadsutbudet är en av utmaningarna för det framtida bostadsbyggandet och därmed i mitt kommande arbete med att ta fram ett reviderat bostadsförsörjningsprogram för Ängelholm. Uppgiften är att sätta tänderna i kommunens framtida bostadsförsörjning med kikarsiktet inställt på 2016. Kommunen har en rad verktyg för att påverka och driva på den lokala bostadsutvecklingen.  I dessa ingår exempelvis det kommunala planmonopolet som förutsättning, översiktsplaneringen och en god planberedskap med snabba processer.  Viktigt i mitt arbete blir även omvärldsbevakning, en analys av läget på bostadsmarknaden samt att ta fram underlag om behov och efterfrågan på kort och längre sikt. Bra bostäder och en god bebyggd miljö är grundförutsättningar för att skapa attraktivitet och livskvalité för invånare.  Av stor betydelse är även att bostadsförsörjningsprogrammet utöver ekonomiska aspekter också svarar mot sociala och miljömässiga för att styra mot en långsiktigt hållbar stadsutveckling.

En ny svensk standard

Vad betyder det att ligga i framkant? Hur gör vi för att driva fram en positiv utveckling? Hur undviker vi fällan att enbart förvalta? I höstas beviljades Ängelholm statligt stöd för ett pilotprojekt kring hållbarhetscertifiering av stadsdelar i mindre kommuner. Syftet är att testa både nya idéer och den senaste kunskapen från forskning och liknande projekt inom hållbar stadsutveckling och på så sätt inspirera andra kommuner som delar samma utmaningar. Helt avgörande är deltagande av och samverkan mellan både offentliga och privata aktörer.  Min uppgift blir att ta fram en metod, exempelvis en checklista, som kan fungera just här och som bidrar till ett effektivare och mer strukturerat arbete med hållbarhetsaspekterna.

Han i Helsingör. På studiebesök med kollegorna från Helsingborgs stad.

Och på det mänskliga planet?

Det finns minst tre av oss. Den vi vill vara, den vi är och den andra ser. Erfarenheten av att byta arbetsplats har väckt en del tankar kring hur jag fungerar i olika sammanhang och konstellationer.  Vem man är i ett rum är beroende av vem som är i rummet, sägs det. Och vårt agerande i detta rum bestäms till stor del av våra personliga preferenser gällande graden av introversion respektive extroversion. Det kan låta banalt och starkt förenklande först, men som författaren Linus Jonkman (Ängelholmare) säger: Är det inte bättre att stoppa människor i lite mindre, men fler fack än att stoppa alla i samma? Självklart har vi alla väldigt individuella personligheter och egenskaper, dock kan det underlätta att vara medveten om att det finns vissa personliga drag som skiljer oss åt och därmed leder till att vi har olika behov vad gäller arbetssätt, kommunikation och socialt umgänge. Därför är det viktigt att tänka på hur man kan använda sig av kommunikation (inte minst i förhandlingar och projektarbeten) och hur man kan skapa en arbetsmiljö och ett ledarskap som passar båda preferenserna i ett samhälle där extroversion är normen (med öppna kontorslandskap och ”utåtriktade, spontana och verbala” ledare som kan hålla flera bollar i luften).

För övrigt ska jag därför tipsa om ovan nämnda bok (Introvert av Linus Jonkman) som gjort mig mer medveten om hur vi påverkas av den friktion som uppstår i motsättningarna mellan introversion och extroversion, både i det privata och i yrkeslivet; Ligger jag mer på den extroverta eller den introverta delen av skalan? Hur kan jag hantera personer med andra karaktärsdrag? Nyttig läsning för alla, oavsett personlig läggning.

Falk Jandt

Samhällsplanerare/ Trainee

Ängelholms kommun och Helsingborgs stad

Veckorna i traineeprogrammet flyger förbi och varje arbetsvecka bjuder på mycket omväxling och variation. Jag inledde min vecka med en presentation för exploatörsgruppen för en ny stadsdel i Ängelholm. Stationsområdet ska utvecklas till en levande stadsdel med hållbar stadsutveckling som grundtema och jag presenterade ett aktuellt pilotprojekt som handlar om att anpassa internationella system för hållbarhetscertifiering av stadsdelar till förutsättningarna i mellanstora svenska kommuner.

Sedan var det dags att åka på miniturné för att förankra vårt projekt ”Uppdragsbanken” på ledningsgruppsmöten i Båstad och Örkelljunga. Responsen vi får från kommun- och förvaltningschefer är mycket positiv och det känns extra roligt då hela projektet bygger på vår egen idé och allt hänger på våra egna vägval och beslut.

Veckan avslutades med två intensiva planeringsdagar med mina kolleger på kommunledningskontorets enhet för samhällsplanering och utveckling. Platsen var en gård på Söderåsens sluttningar och miljöombytet var mycket välkommet. Närheten till naturen inspirerar och andra dagen inleddes på en hästrygg. Syftet med dagarna var dels att fördjupa oss i olika teman så som hållbar stadsutveckling, jämställdhet, folkhälsa och statistik och dels att utveckla vår verksamhetsplan för 2013.

Att få tid att andas

Värdet av grupputveckling genom gemensamma aktiviteter bör inte underskattas, därav stod även turridning, bastu och isbad samt en gemensam middag i en grillkåta på programmet. Vi gick även igenom medarbetarenkäten som genomfördes under 2012 som behandlade teman som till exempel ledarskap, delaktighet, utvecklingsmöjligheter, samt möjligheter att påverka på vår arbetsplats. Resultaten för vår enhet var mycket positiva och detta tillfälle gav även mig en möjlighet att reflektera över min roll på enheten. Min närmaste chef och min handledare har varit måna om att ge mig egna uppdrag att jobba med och att jag får insyn i en lång rad olika frågor.

Även för oss i traineegruppen är våra  gemensamma utvecklingsdagar av stor betydelse. Tack vare de förutsättningar som ges inom programmet får vi möjligheten att utvecklas tillsammans. Något vi måste hantera i vår vardag är de förväntningar som vår omgivning, våra chefer och medarbetare, har på oss som nyanställda och vår förmåga och kapacitet att förändra och påverka.

Ungdomen är idag symbolen för framtiden. Vi har lärt oss att ungdomar bygger framtiden, de levererar innovationer och är per definition nytänkande, djärva och ”ser möjligheter i stället för hinder”. De är dessutom oerhört nyfikna och med det menas att de kritiskt reflekterar över det som inte fungerar och hur detta kan ändras.

Trots att de allra flesta attribut som nämns ovan är sanna behöver vi lära oss att hantera dessa förväntningar med en tydlig förankring i vardag och verklighet. Faktum är att traineetiden är en utbildningsperiod. För att kunna förändra och påverka måste jag först förstå nuläget. Detta kräver tid, tålamod och engagemang. Just det, och tydlighet. Tydlighet gentemot omgivningen, där förväntningarna finns. Och detta innebär i praktiken att fokus inte enbart bör ligga på snabba leveranser och resultat utan på att uppmuntra testande, lärande och reflektion.

Utvecklingsdagarna och våra kontinuerliga möten ger oss en möjlighet att andas, att gemensamt reflektera och att lära oss att hantera de utmaningar som vi möter på våra arbetsplatser. En viktig styrka i gruppen är våra olika personligheter, kompetenser och erfarenheter. Man kommer till sin rätt på olika sätt med olika personer i gruppen. Och detta både på en personlig och en professionell nivå. Vi ges därmed en genväg både till personlig och professionell utveckling samt ett skyddsnät bestående av handledare, koordinator och traineegruppen.

Mot nya utsikter

Snart väntar en utbytesperiod på fyra månader som ingår i programmet. Själv kommer jag att vara placerad på stadsledningsförvaltningen i Helsingborg, på avdelningen för strategisk samhällsplanering. Min första kontakt med min nya chef, planeringsdirektören i Helsingsborgs stad, har varit mycket positiv och det är ett spännande uppdrag som väntar. Efter våra första samtal är jag helt övertygad om att det blir ett utvecklande och meningsfullt utbyte.

Samtidigt som vi alla är nyfikna och ser fram emot att lära känna en ny kommun, en ny verksamhet och nya kolleger, kommer det att bli en märklig känsla att lämna sin nuvarande arbetsplats, uppdragen vi jobbar med och att byta ut kollegorna, i alla fall tillfälligt. Vår respektive hemkommun har ju blivit till en del av vår identitet i gruppen. Jag var ju Falk i Ängelholm. Men nästa steg, utbytestiden, kommer verkligen att ge nya perspektiv och möjligheter för oss alla.

Falk Jandt

Enheten för samhällsplanering och utveckling, Ängelholms kommun

Traineeprogrammet Familjen Helsingborg

De senaste 15 månaderna har varit fulla med möten. Som ni kanske har läst i ett av mina tidigare inlägg så tycker jag att mötet och att mötas är ett fint ord och en fin akt.

Vi har under 15 månaders tid mött ungefär 800 elever på våra skolbesök, vi har mött 10 kommuner och många av dess anställda, vi har mött gamla och nya traineer, vi har mött varandra och våra koordinatorer, vi har mött våra handledare, chefer, mentorer och arbetskollegor. Många av oss har även mött en del av vår framtid.

Vi har under programmets gång fått våra bästa minnen och våra sämsta minnen men allt är en bas inför vår framtid. Som börjar om några veckor. Framtiden så som nutiden är en föränderlig tid som påverkas av oss själva och de vi möter, de beslut vi tar och de beslut andra tar åt oss.

Jag har lärt mig oerhört mycket under dessa 15 månader som kommer ligga till grund för mina fortsatta lärdomar. Jag tycker att lära och att mötas går hand i hand, jag har lärt mig något av alla jag har mött under programmet gång från högstadieeleverna till kommuncheferna. Men främst har jag lärt mig av mina traineekollegor som alla besitter enorm kompetens och kunskap, personlig så som professionell, och jag tar med mig tio extra delar till min kunskapsbank inför framtiden.

 En framtid som börjar i Båstad och Örkelljunga.

Sarah Lundberg Skåne Nordväst, Traineegrupp 6

Imorgon presenterar traineegrupp 6 sitt projektarbete ”Kommunen – den självklara arbetsgivaren för unga”. Under vår tid som traineer har vi arbetat fram en strategi som ger de nordvästskånska kommunerna handfasta råd i arbetet att säkerställa den framtida kompetensförsörjning som kommunal sektor står inför. Under de senaste månaderna har strategins sista rader skrivits och lämnats till tryckeriet, samtidigt som vi har befunnit oss i den praktiska planeringsfasen inför själva releasen.

Under morgondagen finns alla traineer i gruppen på plats för att visa upp vårt arbete och de resultat som arbetet genererat. Nyckelpersoner kopplade till frågan om kompetensförsörjning och/ eller traineeprogrammet bjöds in tidigt i höstas. Vi ser framemot en spännande eftermiddag där vi får chansen att presentera vårt arbete och föra dialog med de inbjudna gästerna.  Det kommer också finnas tillfälle för de inbjudna att på egen hand fördjupa sig i de bilder och tankar som ungdomar i Skåne har förmedlat till oss…

I tisdags besökte vi Dunkers kulturhus, platsen för vår release, för en sista praktisk avstämning. Vi konstaterade att mingelborden är på plats och strålkastarljuset fungerar.  Nu återstår endast att invänta fredag eftermiddag. Roligt ska det bli.

Ni som är intresserade av traineeprogrammets projektarbete och ej närvarar vid releasen på fredag, glöm inte att följa oss på twitter under dagen (@Trainee_SKNV) samt håll utkik på vår blogg www.traineeprogrammet.se. Bilder och beskrivningar från dagen utlovas!

Teatersalen på Dunkers kulturshus – platsen för morgondagens release (foto: www.dunkerskulturhus.se)

/ Elin Svensson, traineeprogrammet SKNV

Under traineeprojektets gång har vi bytt projektledare cirka en gång varannan månad. Nu på sluttampen av projektet är det min tur tillsammans med Caroline att inta denna roll. Det är roligt och lärorikt att vara projektledare men det finns utmaningar förenade med att olika personer innehar denna roll under projektets gång. Framförallt är det svårare att behålla en röd tråd i arbetet, risken för att tappa idéer och initiativ på vägen ökar och den övergripande förståelsen projektets utveckling är ibland svårt att få grepp om. I traineeprojektet fyller det roterande projektledarskapet dock ett viktigt syfte då en del av att vara trainee också innebär att öva på projektledarrollen.

Vi är som sagt i slutet på projektet och i skrivande stund är det knappt tre veckor kvar till dess att vi släpper vår strategi.  Anmälningarna till vår release trillar in, presentationen är på god väg och om drygt en vecka skickar vi strategin till tryck. Vi har haft möten med såväl vår styrgrupp som våra beställare – vilket gör att åtminstone mina nerver känns stabila. Även om jag kan känna av en viss stress i gruppen så vet jag att vi kommer leverera galant! I ärlighetens namn så tycker jag bara det är bra om vi är lite nervösa. Det är trots allt ett av de största projekten som någon av oss har arbetat med!

18 dagar kvar…

Igår onsdag fick vi möjlighet att tillbringa en förmiddag tillsammans med Nathalie Zarrabi som arbetar stadsövergripande med fokus på likabehandling i Helsingborg. Förmiddagen var ägnad det högst relevanta ämnet som har sina grunder i jämställdhet och diskrimineringslagen. Vi fick ta del av Helsingborgs projekt ”Lika Olika” som arbetar för att medarbetarna ska kunna vara sig själva på sin arbetsplats utan att begränsas av stereotypa föreställningar eller snäva normer. Förmiddagen blandades med teori, information om hur Helsingborgs arbetar,filmvisning och diskussionsövningar.

Vi fick se två intressanta filmer som vänder på normen och därigenom visar på hur ”fel” det kan bli. De fungerar som väldigt bra diskussionsunderlag och får en verkligen att tänka till. Hur vore det om normen var tvärt om? http://www.handisam.se/Templates/Static/FixedMoviesPlayer.aspx?MovieName=tillganglighet

Även om många av oss tidigare tänkt på jämställdhet, jämlikhet och likabehandling är det ett ämne som behöver diskuteras åter igen. Det är så lätt att det kopplas endast till kön och frågan känns bred och obegriplig. Men det finns alltid någonting att börja med. Ett enkelt första steg som kom upp under diskussionen var att varje kommunhus borde inventera antal språk som talas, för att på så sätt bilda en ”språkbank”. Även om personen i fråga inte har samma kompetensområde så kan det hjälpa att övervinna många språkbarriärer.

Så vi riktar ett stort tack till Nathalie och går tillbaka till våra kommunhus och inventerar språk och studerar den fysiska miljön.

// Sarah Lundberg SKNV

Det var en tidig morgon när vi allesammans träffades utanför stadshuset för att gemensamt ta oss ut till Söderåsens Forsgård. Denna konferensanläggning drivs av Ulrika Stengard-Olsson, en av Sveriges få legitimerade ridsjukgymnaster med lång erfarenhet från barn- och ungdomshabilitering, samt erfarenhet från en specialklinik för rygg- och nackbesvär. På Söderåsens Forsgård erbjuder Ulrika alltifrån konferenser och specialarrangemang, till ridsjukgymnastik och turridningar på gårdens 20 specialutbildade islandshästar. Kanske särskilt intressant för mig som utöver intresset för mångfaldsfrågor, har ett hästintresse och engagemang sedan barnsben.

Vi i mångfaldsgruppen fick lyssna på Ulrikas intressanta berättelser om hur hon arbetar med rehabilitering på hästryggen för barn och vuxna med olika typer av funktionshinder. ”Tillgänglighet” är en av de tre huvudområdena i Ängelholms kommuns mångfaldsplan, och utifrån tillgänglighetsperspektivet var det extra intressant att arbeta med mångfaldsgruppen i en miljö som var fullständigt anpassad till människors vars behov och förutsättningar är olika.

Ett stenkast från den vackra gårdsmiljön fanns exempelvis möjlighet att vandra längs olika ”upplevelsestigar”. Där hade särskilda promenadslingor utformats efter människors olika sinnen som smak, doft, och hörsel. Ett spännande sätt att reflektera över begreppet ”tillgänglighet”. För besökare som rehabiliteras genom träning på hästryggen fanns dessutom särskilt anpassade ramper, lyftanordninar, och förstås, extra väldresserade hästar..

I denna inspirerande miljö fick vi tillfälle att i varierande grupper med politiker, tjänstemän, och föreningsaktiva diskutera Ängelholms mångfaldsarbete utifrån identifierade möjligheter och utmaningar. Ett inspirerande avstamp för mig i min nya roll som förvaltningens mångfaldsombud.

Söderåsens Forsgård

Guidad tur på Söderåsen

Specialutbildad islandshäst för rehabilitering

Tack Dragan och Ulrika för en välplanerad och intressant dag! / Elin, traineeprogramet SKNV

Projektet börjar närma sitt slut och vi närmar oss lanseringen med stormsteg. Vi har skrivit färdigt rapporten och strategin, finliret med korrektur och layout är kvar. Parallellt med detta arbete har vi planerat och håller på med genomförandet av referensgruppsmöten. Tanken med dessa möten har varit tudelat. Den ena syftet har varit att låta de som kommer att beröras av vårt arbete få ta del av resultaten, komma med synpunkter samt rangordna de åtgärder som vi kommer att presentera. Det andra syftet har varit att starta förankringen av vårt arbete hos politiker och tjänstemän. Med tanke på att projektbeställningen kommer från tio kommuner blir det ett allt för stort att arbete att använda oss av referensgrupper från samtliga kommuner. Vi bestämde tidigt att fokusera på ett urval av dessa och att de olika grupperna ska vara representanter från olika kommuner. Med detta som bakgrund valde vi att träffa ungdomsfullmäktige i Bjuvs kommun, kommunstyrelsen i Örkelljunga kommun samt rektorer och studie – och yrkesvägledare i Ängelholms kommun.

Vi har än så länge träffat ungdomsfullmäktige och kommunstyrelsen. Dessa möten har varit väldigt givande och framför allt väldigt roliga. Min upplevelse av dessa möten var övervägande positivt och det var en himla rolig känsla att få bekräftelse för något som vi har arbetat med så länge och lagt så mycket tid och energi på. Referensgruppsmöten är ett ypperligt tillfälle att få feedback från dem som kommer att arbeta vidare med resultaten och de som kommer att påverkas av hur det kommer att arbetas med det framöver.

Med två avklarade och lyckade referensgruppsmöten ser jag fram emot de två kvarvarande!

Bilden är tagen av mötesordförande i ungdomsfullmäktige och hämtad från deras facebooksida.

Bild från referensgruppsmötet med kommunstyrelsen i Örkelljunga kommun.

/Negin